barnarpsbloggen

Då undertecknad har blivit hotad med både vattenpistol och gummiband för att inte sno "Inlägg nummer 100" här på bloggen så har aktiviteten sjunkigt därefter. Raskolnikov har hotat mig som sagt. Och när Raskolnikov hotar, då lyssnar man. Och eftersom hoten har varit ihärdiga så har jag hela tiden trott att inlägg nummer 100 skulle vara nästa inlägg, och då givetvis inte skrivit något.

Shi fick jag när jag nu loggade in för att kolla så allt stod rätt till.

Jag bjuder nu på inlägg nummer 99.

Derbydags imorgon och förorten verkar gå en ljus framtid till mötes. I veckan har vi tränat på att vara tysta när Coach pratar. Vi har även tränat jämfotahopp och försökt lära Coffe att man inte kan uppleva ett dataspel irl, lol.

Coffe var det ja. Den Stockholmarn har snart gjort åt all tygtejp som har levererats till förorten. Och då var det ändå 3 lastbilar som kom och lastade av 400 pall.

Vi gick igenom divere taktiska detaljer på träningen igår.

Coach: Detta uppspel går ut på att fel kille har bollen.

Hjort: Coffe, du ska ha bollen.

Den inofficiella lagfesten i lördags var verkligen trevlig. Gustaf som stod för lokal var dock lite trött och gick och la sig tidigt. Likaså hans ”stjärtvän” Petter. De var trötta och gick och la sig. Tidigt. I varsitt rum.

Johan Adolfsson var dock inte lika trött. Han var pigg. Väldigt pigg.

Daniel var pigg ett tag. Sen fick han sura uppstötningar och gick hem. Eller?

Fredagen den 27e januari, alltså imorgon. Derbydags var det och det känns alldeles fantastiskt. Bastun kommer att koka och ett heltänt förortsgäng kommer att käka taggtråd till lunch. Vi samlas på Studion i Jönköping för gemensam lunch. Exakt klockan 13.34.17. Funkar det Gustaf?

13.34.17. Skulle vi flytta fram det till 13.37 så skulle Coffe komma direkt. Eller hur Coffe?

Men nu är det 13.34.17 som gäller och vi slipper med andra ord Coffe. Skönt.

Undertecknad har senaste veckan blivit mobbad för hans mössa. En mössa som alla i förortsgänget är avundsjuk på. Det är jag övertygad om. Alla vill ha ett litet propellerplan. ALLA.

För att locka så många läsare som möjligt så måste man marknadsföra bloggen på bästa sätt. Hjalmarsson han uttryck hur han läser blogginläggen. Han skummar igenom inläggen och letar efter sitt egna namn alternativt sitt smeknamn Hjalle. När han inser att han aldrig blir nämnd så släcker han ner sidan och inser att han just spenderat 10 minuter av sitt värdefulla liv på att läsa ett, i hans tycke, meningslöst inlägg.

Min hypotes är att om vi skulle nämna denna man oftare i bloggen så skulle den länkas på alla världens forum. Helst ska han hyllas för sina verkligt sjuka mål, sin mycket goda humor eller sin poängproduktion. Visste ni att Hjalmarsson har en bok där han klipper ut att tidningsutklipp där han nämns. Ihärdiga rykten säger att David Batra har lagt patent på ”den lilla lappboken”.

Men löjliga hyllningar är inget jag sysslar med. Patetiskt.

Fy fan vad bra jag skriver. Hyllas de som hyllas bör.

Då var vi framme vid inläggets absoluta höjdpunkt. Det där citatet. Eller?

I förra derbyt mot Pingvinerna ledde vi med 4-0 efter första perioden. Efter matchen så skulle deras tränare göra sig rolig på vår bekostnad:

”Vi brukar börja dåligt och släppa upp våra motståndare. Hehe”

-Random pingvinskötare

Tack för tändvätskan.

// Lagets Stjärna